Som en vis kines i sin trädgård

Först passerar man Rhododendronskogen och sen måste man huka sig genom Gröna gången, en grön tunnel av klematis och fjärilskrasse. Så kommer man in i Gösta Zetterqvists trädgård i Sorunda utanför Nynäshamn. För att man inte ska tveka om vägen finns upplysande, vackert textade skyltar med skogens och tunnelns namn på svenska och hemmagjord kinesiska.

Gösta Zetterqvist hör till dem som betytt mycket för trädgårdsamatörerna genom att ta hem nya, tidigare oåtkomliga växter. Det var han som startade plantskolan ”Zeta:s” som var känd för sitt exklusiva och ovanliga sortiment. Plantskolan började med att Gösta Zetterqvist i alla enkelhet satte ut några överskottsplantor utanför grinden när han skulle till jobbet. ”Lägg pengarna i lådan” stod det på en lapp. Det gick bra, kassan stämde nästan jämt och plantorna blev fler och fler.

Gösta Zetterqvist var med och skapade Trädgårdsamatörernas systerförening, Sällskapet Blomstervännerna i Segeltorp, och var länge dess ordförande.

Hans trädgård var berömd för sin skönhet. Sin mogna trädgård har han emellertid anlagt på lånad mark runt en liten stuga. Där har han byggt sig en kinesisk trädgård och den passar honom bra. Han ser själv ut som en gammal lärd kines.

Ända sedan ungdomen har Gösta Zetterqvist varit betagen av det kinesiska. Hans trädgård är som ett Kina i miniatyr. Från en liten täckt terrass med namnet ”De dumma ämbetsmännens paviljong” kan han sitta och titta ut över såväl ”Sidenvägen” som ”Kinesiska muren” och ”Den himmelska höjdens trappa”.

Överallt på tomten, som är dramatiskt rundkullig av isälvsslipat urberg, kastar sig vattnet utför branterna. Det sipprar i mossan, det virvlar runt i fördjupningar och det ligger stilla som en spegel där det ska göra så. När det kommer gäster sätter han på vattnet. Alla människor tycker om att se och höra vatten, konstaterar han.

Dramatiska klippblock svävar liksom i luften, finurligt balanserade på några pyttesmå stödstenar. Så ska det vara i en kinesisk trädgård – vatten och sten. Confucius uttryckte saken så här:
”Den vise finner sin glädje i vatten, den dygdige gläds åt bergen.”

Gösta Zetterqvist är ingen lärd man och han har aldrig varit i Kina. Han arbetar med känsla. Hans föreställningar om den kinesiska trädgården går tillbaka till ungdomen då han arbetade som trädgårdsanläggare och fick uppdrag av konstprofessorn Osvald Sirén, som bland annat skrivit två jättestora böcker om Kinas trädgårdar. Dessa böcker betraktas som standardverk även internationellt och är eftertraktade på bokauktionerna. Siréns egen trädgård var som en illustration till böckerna.

– När jag läste om den naturinspirerade kinesiska kulturen blev jag förtjust, säger Gösta Zetterqvist. Där ser man skönheten i det lilla och obetydliga, i mossa till exempel. Utan att ens lägga märke till den trampar vi västerlänningar på den finaste mossa. Om vi i stället gav oss tid och hukade oss ner skulle vi se hur oändligt vacker mossan är. Eller titta på en blåbärsbuske i full blom eller några spänsliga exemplar av stensöta. De är lika vackra som de mest eftertraktade trädgårdsväxter.

I sin egen trädgård försöker Gösta Zetterqvist bevara det vilda som han kompletterar med exotiska växter från hela världen. I sin nya rhododendronskog har han planterat ett hundratal sällsynta rhododendron från Japan och Kina mitt bland blåbärsris och ormbunkar.

Det är så de växer i Kinas berg, säger han. Och att det är vackert, det kan vem som helst konstatera.

– Det finns olika sätt att odla, säger denna gamla mästare. En del är mest intresserade av själva växten och sätter varje planta där de tror att den kommer att trivas bäst utan att bry sig om den estetiska effekten. Andra försöker framför allt göra en vacker komposition. Själv tycker jag att det är viktigt att växterna passar in i omgivningen. Annars kan man lika gärna vara utan dem, säger Gösta Zetterqvist.

I det gamla Kina var trädgårdsarbete liksom måleri i det närmaste en kulthandling. Att skapa en trädgård var ett sätt att finna ”naturens natur”. Man använde sten, vatten, blommor och träd som symbol på ett sätt som är ovanligt i västerländska trädgårdar. I de kinesiska fanns ingen formell symmetri. Man lade inte bojor på vattnet genom att tvinga in det i bestämda fåror eller fontäner. Man hade inga gräsmattor.

Framför allt var de forntida kinesiska trädgårdsmästarna fascinerade av egendomligt formade stenar. De vackraste och mest egendomliga stenarna fann man vid stranden av Tai-hu. Så här beskrivs äkta stenar från Tai-hu:
”De är tunga och blanka. Några har enstaka djupa hålor medan andra har många små hålor. Somliga är egendomligt formade. En del är vita eller blåsvarta medan andra har ett blekare blåsvart skimmer. Ytan kan vara full av fåror som uppstått genom vågornas eviga slag mot stenen. Om man slår på en sådan sten ger den ifrån sig ett svagt ljud. Sådana stenar har man samlat sedan urminnes tider och de är nu mycket sällsynta.”
Man känner habegäret stiga upp i sig när man läser sånt. Man kan säkert bli besatt av sten för mindre!

– Det är roligt med berg och sten, säger Gösta Zetterqvist, som själv flyttat en och annan sten i sina dagar. Hans trädgård är full av egendomligt formade stenar. Det senaste tillskottet är en flera ton tung flat sten som han placerat som ett uppåtvinklat kinesiskt tak över en bergsklyfta så att det blivit en mystisk grotta. Har han fick den på plats är obegripligt. Några maskiner är inte att tänka på. Därtill är tomten alltför vild.

– Det gick med taljor, säger han. Man måste jobba långsamt och noga studera stenen när man ska flytta den. Man får liksom tala den på plats. Varje sten har sin egen färg och form, sin personliga utstrålning som det är spännande att lära känna. Det kan ta år att komma till rätta med en sten och få den att balansera på rätt sätt.

En del av hans stenar ser ut att sväva en bit ovanför marken. De har lämpats på plats och sitter ungefär som en stor gryta på en liten trefot av stödstenar. Det ser mycket intressant och farligt ut. Han har gett stenarna olika namn som han hittat i Osvald Siréns böcker. ”Den nyktres sten”, ”Den lates sten”, ”Den drucknes sten”…

Var och en har en liten namnskylt med namnen på svenska och kinesiska. I alla fall ser det ut som kinesiska, men Gösta Zetterqvist berättar att han inte kan ett enda kinesiskt tecken. Skyltarna är gjorda för skojs skull och för skönhetens.

Egentligen är inget riktigt äkta i Göstas trädgård. Lyktor, stenräcken, urnor – sånt kostar massor med pengar om man ska ha äkta vara och Gösta är inte rik. Däremot är han målare och skulptör så han gör sina ”kinesiska” trädgårdsgrejer själv. Hela vintern gjuter han i cement och resultatet är förbluffande kinesiskt.

Gösta Zetterqvist gillar dunkla gångar där ljuset blir grönfärgat av överhängande växtlighet. En av de mer dramatiska gångarna i hans trädgård består helt enkelt av spaljerade jättepumpor. Stora gula pumpor dinglar över ens huvud när man tar sig fram i gången.

Överhuvudtaget tycker han att man ska skämta lite i trädgården. Han använder till exempel Cotoneaster av den sorten som heter ’Skogholm’ till dynor på stenbänkarna. Det är en liten krypande buske som är lätt att forma. Finessen med dessa gröna dynor är att man sitter torrt och varmt i motsats till dynor av timjan efter engelsk förebild där man alltid blir blöt om baken.

’Skogholm’ går att forma praktiskt taget hur som helst. Gösta Zetterqvist har till exempel gjort gröna lyktor av dem Han har helt enkelt låtit dem bilda en lång grön orm till stam som smeker sig upp utmed trädstammarna och avslutas av en stor graciös grön bladboll som ser ut som en lykta. Man får genast lust att gå hem och göra likadant.

Med åren börjar Gösta Zetterqvist alltmer att själv likna en gammal vis kines. Han jobbar med sin trädgård hela dagarna och tycker att han lever det bästa av liv.

– Man får så mycket idéer och man vill hela tiden lära sig något nytt, säger han. Dem som inte prövat kan inte föreställa sig hur roligt det är med en trädgård. Man känner att livet är värt att leva när det ständigt finns något som måste göras. De flesta människor vill ha en trädgård som sköter sig själv, men ska man verkligen få ut något av sin trädgård måste den vara ens huvudintresse.

Ovanstående text och bilder hämtade ur boken " Då växer det så rusligt" Trädgårdsamatörer i 50 år.
Kretsen har välvilligt fått tillstånd till publicering av Karin Berglund.
Ytterligare text om Gösta Zetterqvist finns i Karin Berglunds bok " Lust och fägring".